Nanna Sjöström
Ständigt nyfiken och fylld av experimentlust.
texten är publicerad i akvarellen 4/07 (Nordiska Akvarellsällskapets medlemstidning)

För flera år sedan, då jag var ny i NAS styrelse, och Nanna Sjöström var sekreterare såg jag ett par akvareller av henne. De var i blandteknik – som så mycket hon gör – och de fängslade mig genom en stark naivistisk känsla och genom koloriten. Först nu, sommaren 2007, lyckades vi äntligen komma överens om att ses på Åland. Vi tillbringade då mycket tid i hennes ateljé och verkstad med en stor tryckpress.

Som så många konstnärer jag möter i akvarellsammanhang har Nanna Sjöström gått den långa vägen till att bli en etablerad konstnär. Hon började som ritare och bildade tidigt familj. Det satte stopp för alla drömmar om en flerårig organiserad utbildning, men inte för att delta i otaliga kurser under årens lopp.

Många studenter tog inte till vara den utbildning de kunde få på de konstnärliga högskolorna i Sverige under ett antal turbulenta år på 1960- och 70-talen. På 70-talet arbetade jag en period på Konsthögskolan i Stockholm. Mot den bakgrunden, är jag övertygad om att åtskilliga av dem som gått den långa vägen med ett stort antal kurser för bra lärare verkligen fått både vida kunskaper och stor inspiration – betydligt djupare än för en och annan dåtida högskolestudent, med papper på en utbildning utan närvaro(plikt)!

Nanna Sjöström har bland många andra lärare mött både Arne Isacsson och Anders Wallin. Framför allt Anders Wallin spelade en avgörande roll för henne.Han fick henne att våga vara sig själv! Hon hade börjat som svart/vit grafiker och för henne var svärtan självklar. För en rättrogen akvarellist existerar ju inte svart men Anders Wallin uppmuntrade henne att gå sin egen väg, att utgå från svart om det kändes rätt då hon visade upp en helt svart akvarell för honom. Han tyckte att hon skulle använda den som förlaga till en mycket större bild och se vad som hände men det ville hon inte. Hon kan inte kopiera sig själv och ville inte ens försöka! Gärna arbeta med ett motiv i olika tekniker och färgställningar men det är då något helt annat och handlar om en ny bild.

I dag hör Nanna Sjöström till Ålands och Finlands etablerade och väl kända grafiker. Hon har inte kunnat låta bli att engagera sig i konstlivet och var länge ordförande i Ålands konstförening, satt med i styrelsen i Nordiska konstförbundet också även aktiv i NAS styrelse. Tillsammans med Liisa Tarna stod hon för ett jättearbete i samband med arrangemangen av utställningen Nordisk Akvarell 2001 i Finland! Den utställning visades i Helsingfors, St. Michel och slutligen i Vasa.

Akvarell finns egentligen för alla konstnärer, en teknik de använder mer eller mindre ofta och medvetet.. Nanna Sjöström fick verkligen upp ögonen för dess bredd och möjligheter då hon blev kallad till styrelsen. Bilden ”Havsöra” var hennes ”inträdesprov”. Hon kände inte alls den dåvarande ledamoten, sedermera ordföranden i NAS, Björn Ericsson. Han ringde en dag och talade om att hon var på tal för styrelsen och ville att hon skulle provmåla ute vid hans sommarstuga på norra Åland. Resultatet blev en bild där en orm plötsligt slingrade sig framför henne och in i akvarellen! Det finns inget krav på att styrelsemedlemmar måste vara aktiva akvarellister, men de flesta är det numera. I början fanns det flera grafiker i styrelsen och några av oss har varit och är konstvetare.

Genom sitt arbete för NAS fördjupades hennes egen känsla för akvarelltekniken. Under sina resor målar hon alltid akvarell, ibland blir bilderna självständiga målningar som ett antal akvareller hon gjorde i Ungern 2003; ibland bara skisser som då hon var en stipendiat i Skandinavisk Förening Rom. Resorna är en av hennes viktigaste inspirationskällor men det kan lika gärna vara en form hon ser, en bild, en plötslig händelse som startar en process hos henne och som slutar med en bild, som i sin tur förändras genom olika experiment i tekniker.

I Ungern hade hon en månads stipendium.. Hon bodde i en liten by, Tarcl, och gjorde ett stort antal akvareller både där och efter att hon kommit hem. Motiven handlade alla om människorna, byn och landskapet. Året efter, påsken 2004, återkom hon dit och hade en utställning med sina ungerska bilder i grafik och akvarell. Den väckte stort intresse i byn men också i TV och i lokalpressen. En av skolans lärare tog dit alla skolklasserna och de var fascinerade av den åländska konstnärinnan, som bott en tid bland dem och sedan redovisade hur hon såg dem och deras värld. Ingen enda bybo hade råd att köpa en bild men några, som hon haft mycket kontakt med, fick akvareller i gåva, bland dem lärarinnan, vars dotter Hanna, klädd i nationaldräkt var med på en.

Åland kunde lika gärna ligga i yttre rymden för de här människorna. Geografi var något de stod främmande för även i skolundervisningen. Allra svårast att förstå var begreppet hav! En sjö ja, men ett hav, en ö i ett hav i norra Europa det gick inte att greppa, trots att de fick se kartor. Nanna Sjöström är osäker på om det ens fanns en jordglob i skolan men ”Bild” fanns med som ett uppskattat ämne i läroplanen.

Ungernvistelsen och mötet med människorna där satte djupa spår hos henne både mänskligt och konstnärligt. Det resulterade även i ett antal grafiska blad med motiv hämtade från den centraleuropeiska världen. En del är ren färggrafik men, som så ofta, tar Nanna Sjöström hjälp av akvarell när hon vill fördjupa en färg eller komplettera ett tryckt blad.

Under ett par år har hon tillsammans med den norske konstnären Rudolf Overå, som är bosatt på Öland, tillbringat ett par intensiva arbetsveckor i Kollektivverkstaden KKV-B i Gerlesborg där en av två jättetryckpressar, som finns i Sverige, är placerad. De arbetar tillsammans på stora använda och sedan kasserade offsetplåtar som Rudolf Overå och Nanna Sjöström sandblästrar i KKV-B:s stenavdelning. Tekniken är på en gång enkel och komplicerad och det har tagit tid för henne att lära sig den. Det är tungt och det dammar förfärligt. Man får inte lida av klaustrofobi eftersom det är nödvändigt att vara klädd i en tung skyddsdräkt med lufttillförsel. Det ser ut som två rymdvarelser rör sig runt plåtarna i verkstaden, ett kusligt skådespel mitt i den bohuslänska idyllen.

Det går inte att arbeta ensam då plåtarna är för stora och svajiga eller för tunga att hantera ensam och när sedan de stora våta pappersarken ska in i tryckpressen underlättar det om man är två personer, väl inarbetade med varandra. I synnerhet behövs det långa armar, vilket Nanna Sjöström inte riktigt har. Här finns klänningsbilder, där den blästrade ytan för tankarna till brokadmönster, mäktiga blomsterbilder och skiftande vattenmotiv. En enstaka blomma blir storslagen på den stora pappersytan och skorpioner förvandlas snabbt till kräftor i lekfulla jättebilder där den blå bottenfärgen skapar olika havsstämningar, eller varför inte stora akvarier.

Det kan bli förödande vackra effekter av blästringen med former som lustigt nog för tankarna till hur akvarell biter och olika pigment agerar! En annan likhet med akvarellen är att det går lika lite att helt styra blästringsresultatet som att helt styra en akvarellmålning.

Det går oftast bra att få ut fyra tryck av varje plåt. Vanligtvis trycker hon med litografifärg. Nästan alltid arbetar Nanna Sjöström på bladen efter tryckningen med kompletterande akvarellmåleri då hon gärna stänker och skvätter ut färg. Ibland trycker hon bilden i svart och målar sedan enbart med akvarell. Blästringen och tryckningen sliter hårt på plåtarna och de brister lätt. I sprickor och i mindre hål som uppstår: ytor efter ”plåtskadorna” fylls ofta i med akvarell. Det innebär att även om det går att få ut fyra tryck är de aldrig helt likadana.

Hon klipper också ner stora, slitna plåtar och använder dem till mindre bilder, där olika motiv och tekniker möts. Också Nanna Sjöström tar numera datorn till hjälp då hon arbetar med egna bilder och fotografier i datorn innan de förs över på tryckplåt och trycks på vanligt sätt eller i kombination med blästrade offsetplåtar. Möjligheterna är oändliga och som alla vet förändras ju ett bilduttryck allt eftersom färgskalan växlar. Ibland trycker hon också direkt med akvarellfärger. Färgskala ja: jordfärger, blått, sällan rött, förekommer i alla tekniker hos Nanna Sjöström och framför allt arbetar hon fortfarande gärna med mycket svart. När det gäller tryckteknik har hon lärt mycket av Svenerik Jacobsson (se akvarellen 4/2005) och genom honom kom hon också iväg på en kurs i Köpenhamn där hon lärde sig en mycket speciell och komplicerad tryckteknik med FP-film. Numera arbetar hon huvudsakligen med fotopolymerplåtar.

Svärtan finns från tung och kompakt till lätt och skir, då i akvareller. För några år sedan fick hon ett uppdrag att göra stora arbeten för ett daghem. Det blev en svit stora litografier med collage och akvarell där, för barnen, välkända föremål tecknades upp med svarta kraftfulla konturlinjer och collage och akvarell fyllde ut formerna av till exempel leksaker och möbler. För sovsalen gjorde hon inglasade bilder tecknade med akvarell och pastell direkt på ritfilm. Den stora bilden var 2 x 1 meter och tryckt i KKV-B-verkstaden.

Att blanda och hitta nya kombinationer är en ständig utmaning. Hon har etsat naiva figurer och former på glas som placerats över lugna akvareller och när ljuset faller på rätt sätt blir det ett samspel med glaset och dess skuggor på akvarellbakgrunden.

Det åländska landskapet runt omkring henne är bedövande vackert men Nanna Sjöström har svårt att skildra all denna grönska och havet i olika väder. På somrarna tar hon ordentliga vilopauser från sitt konstnärliga arbete. Då läser hon alla de böcker hon inte hunnit med under året men med sitt arbete någonstans i bakhuvudet. När hösten kommer har hon storstädat både ateljén och verkstaden. Det är en viktig årlig ritual och sedan kan hon börja arbeta med ny energi.

Hon är otålig och har väldigt svårt att vänta på att akvareller ska hinna torka, det komplicerar ibland processen grafik/akvarell och hon förstör en bild i onödan. Det är viktigt med riktigt bra papper därför att Nanna Sjöström ofta tvättar ur sina akvareller och även går hårt åt papperet med en tandborste, vilket påverkar ytan och ofta blir den skrapade ytan en positiv del av bildens uttryck.

En egenhet är att hon inte tycker om att maska av en bild och beskära den. För henne måste en komposition hålla helt och hållet. Allt eller intet! Beskära kan hon göra när hon experimenterar men inte när hon haft som utgångspunkt att måla en bild, som en ren komposition.

Nanna Sjöström talar om att hon är periodare. Innan sommaren då vi sågs arbetade hon mycket med ganska små bilder där hon i princip förenade bitar av betsade tryckplåtar, datorbilder, som överfördes på plåt och trycktes direkt på en akvarellyta eller delvis akvarellerades efter tryckningen. Barnbarn , Tove Janssons Lilla My och ungerska fotografier utgjorde just då huvudmotiven som ständigt förändrades i sökandet efter det starkaste uttrycket.


Jacqueline Stare

Hem